Anneli Andersson

Imorse (runt 14, det är ju faktiskt helg) gick jag ut med Bessie. Jag hade blivit instruerad att ta en lite längre promenad eftersom att hon inte hade varit ute tidigare idag. Till Bessies fasa så beslöt jag att vi skulle gå ända ner till havet. Egentligen tycker hon om havet, men hon tycker inte om när det stormar. Men det sket jag i och drog med henne iaf, för jag älskar när det blåser mycket. Helst ska det åska och blixtra också.
Men Bessie har all rätt att inte tycka om storm, hon blåser ju nästan bort trots allt. Men skitsamma :) Jag har ett koppel och det är till för att användas.

Såklart hade jag min kamera med mig. Vattnet stod kanske 1-2 meter högre än vanligt och först hittade jag inte T-bryggan. Förvirrad såg jag mig om efter den, tills jag insåg att den nästan helt låg under vatten.
Stormar blir så påtagliga när man kommer ner till havet. Smart som jag är så hade jag glömt både min mössa och mina vantar, så jag hade inte särskilt mycket känsel i fingrarna när jag skulle fota. Vi gick längs kusten så jag fick vinden rätt in i mitt vänsertöra, och det kändes som att vinden skulle blåsa tills min hjärna blåste ut genom mitt andra öra och landa på marken i en blöt pöl. Som tur var så hände det aldrig, jag behöver nog min hjärna ett tag till.
Efter en 2 timmars promenad kom vi hem och då var jag så trött och kall att jag bara däckade i min säng och sov i 2 timmar.
När jag vaknade ringde Erik-pånken och frågade om jag ville äta middag hos honom. Han föräldrar var ute ur huset och han skulle laga mat, men han ville att jag skulle hjälpa till. Det gjorde jag såklart, för jag är så snäll. Vi lagade lammfärsbullar med klyftpotatis och tsatziki som blev asgott. Sedan gick vi och hyrde film, köpte godis och chips. Fan vad jag älskar att vara tjock <3
Sedan promenerade vi ännu mer.
Jag var däremot lite lat och tog bussen hem, för jag orkade inte gå mer. Låna en cykel kommer inte heller på fråga eftersom att vägen till och från Erik består endast av en massa förbannade backar.
Jag ska spränga bort dem allihop i min fantasi.


Pöss haj
// Anneli