Panik
Jag vaknade imorse med bara en tanke i mitt huvud:
Det här är min sista dag på sommarlovet. Jag vill göra något, sätta mig på ett tåg eller en buss och se var jag hamnar, åka någonstans, träffa någon gammal vän och prata gamla minnen, träffa nytt folk, sätta mig vid havet och ta en drink med någon trevlig människa, vemsomhelst.
Så jag möter up min langare (haha <3) i skogen och sedan går vi till den nybyggda ica som ligger bara några hundratals meter från där vi bor och köper italiensk glass. Den är inte jättegod, men det spelar ingen roll. Vi sätter oss ute i solskenet med utsikt över en tråkig parkering, men det gör inget. Det är sista dagen på sommarlovet. Jag måste göra något, jag får panik.
I höst kommer jag inte ha tid till något annat än att plugga jobba och knappt dansa. Dansstudion, som faktiskt är en utan få platser där jag kan få släppa allt annat och koppla av all stress, kommer jag sakna mycket nu när jag trappar ner från två-tre gånger i veckan till en. Baletten kommer jag inte ha tid till, utan denna terminen blir det bara discon.
Jag sitter på mitt rum och känner att jag måste göra något, men det är ingen som vill eller kan göra något med mig. Jag tror det är jobbigast att vara under 18 precis en månad innan man blir 18. Det känns som att alla går ut och har skitroligt heela tiden och jag kommer inte in på krogen. Det är så frustrerande.
Det är sista dagen på sommarlovet. Jag ringer Malin, men hon ska till sin syster och kan inte åka med mig ner till havet och dricka min fina alkoläsk jag just köpt. Så det slutar med att jag sitter och kollar på tv hela dagen, kollar min bdb varannan timma, sover, äter bullar och känner mig sjukt ensam.
Imorgon är det skola och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi inte får PO i historia, då döör jag.
//A
PO hälsar alla elever i SP3D välkomna tillbaka till Schillerskas
kalla stenlokaler med ventilationer som ger obehag om man sitter inom 1,5 meter.
Det här är min sista dag på sommarlovet. Jag vill göra något, sätta mig på ett tåg eller en buss och se var jag hamnar, åka någonstans, träffa någon gammal vän och prata gamla minnen, träffa nytt folk, sätta mig vid havet och ta en drink med någon trevlig människa, vemsomhelst.
Så jag möter up min langare (haha <3) i skogen och sedan går vi till den nybyggda ica som ligger bara några hundratals meter från där vi bor och köper italiensk glass. Den är inte jättegod, men det spelar ingen roll. Vi sätter oss ute i solskenet med utsikt över en tråkig parkering, men det gör inget. Det är sista dagen på sommarlovet. Jag måste göra något, jag får panik.
I höst kommer jag inte ha tid till något annat än att plugga jobba och knappt dansa. Dansstudion, som faktiskt är en utan få platser där jag kan få släppa allt annat och koppla av all stress, kommer jag sakna mycket nu när jag trappar ner från två-tre gånger i veckan till en. Baletten kommer jag inte ha tid till, utan denna terminen blir det bara discon.
Jag sitter på mitt rum och känner att jag måste göra något, men det är ingen som vill eller kan göra något med mig. Jag tror det är jobbigast att vara under 18 precis en månad innan man blir 18. Det känns som att alla går ut och har skitroligt heela tiden och jag kommer inte in på krogen. Det är så frustrerande.
Det är sista dagen på sommarlovet. Jag ringer Malin, men hon ska till sin syster och kan inte åka med mig ner till havet och dricka min fina alkoläsk jag just köpt. Så det slutar med att jag sitter och kollar på tv hela dagen, kollar min bdb varannan timma, sover, äter bullar och känner mig sjukt ensam.
Imorgon är det skola och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi inte får PO i historia, då döör jag.
//A
PO hälsar alla elever i SP3D välkomna tillbaka till Schillerskas
kalla stenlokaler med ventilationer som ger obehag om man sitter inom 1,5 meter.
Kommentarer
Trackback
