Jag puttade Anders (Mitt besök på Way Out West)
Ptja jag har ju tyvärr inga roliga campinghistorier att berätta för er så vi drar igång direkt med konserterna
Lightspeed Champion
Jag missade typ mer än halva konserten för att kön in till festivalen var så jäkla lång och långsam. Det jag hann se var lite småroligt. De hoppade omkring lite, spelade ledmotivet till Star Wars och lattjade. Men annars så var det rätt segt. OCH VARFÖR HAR HAN PÄLSMÖSSA PÅ SIG??
Mando Diao
Mando brukar ändå var rätt pary, men idag tyckte jag inte att de höll den höga standard de brukar. De spelade för många nya låtar (jag tycker inte om dem lika mycket som de gamla från de två första skivorna) och PÅ TOK för få gamla låtar. Publiken var (där jag stod; längst fram lite åt höger) sjukt lam, men enligt GP så var det röj, antagligen där jag inte stod då. Men det är klart, det är ju Mando det handlar om så de var ändå inte helt åt skogen :)
Franz Ferdinand
Mina små älsklingar. Okej kanske inte riktigt men det var ju typ för dem som jag gick. Det hade varit mycket roligare om de hade spelat lite senare på kvällen så att jag hade fått lite bättre foton, men konserten vär väldigt bra :) Publiken var mer pepp när jag såg Franx på Arvika 06, och jag vill minnas att bandet var snäppet bättre då också.
I princip alla låter jag ville höra spelades: Take Me Out, Outsiders, This Fire, 40 FT och Walk Away osv. De hann även klämma in ett par nya låtar som inte lät helt fel heller och jag ser fram emot den nya skivan.
The National
När jag var 14 fick jag en blandskiva av min dåvarande pojkvän och där fanns det några låtar med The National. Mr November blev en av mina favoriter, så det var grymt kul att höra den gamla låten igen. Jag hade liksom en period då jag lyssnade mycket på dem, men det var några år sedan sist nu. Det blev lite nostalgi över det hela. Lite mysigt sådär, men inte så mycket mer.
Sigur Ros
Egentligen har jag inte lyssnat så mycket på Sigur, men jag tycker de är rätt sköna ibland. Fina ljussättningar hade de och jag kunde inte låta bli att bli kär när de hällde en massa konfetti över mig dessutom. Mys mys.
Broder Daniel
Det här är nostalgi om något. Min fina fiiina BDperiod <3 Jag var kanske inte så über som jag låter, men det var en fin tid då det bara var Henrik Berggren och Jocke Berg som förstod en. När nu bandets rykte på något sätt förvandlats till verklighet när gitarristen Anders hoppade från Angeredsbron, hade de kunnat göra den här spelningen helt magisk, men den kändes mest "hej hopp" (HAHAHA ORDVITSEN!! XDD), som att de inte såg det här som något lika stort som fansen gjorde. Kanske orkade de inte göra något märkvärdigt av det?
Jag hörde någon som skulle gå dit med en tröja där det stod
"Jag puttade Anders" på, haha. Jag tyckte iaf det var sjukt kul, lite som Englaskämten som Jonna höll på med på Arvika, fast 1902874192834 gånger bättre X)
Bäst: No Time For Us, framförd av Henrik, ensam på aukustisk gitarr allra sist.
"Vad sa Anders innan han tog livet av sig?"
"Hej Hopp"
HAHAHA. Puss på mig själv för att jag har sån otroligt bra humor :*
//A
Lightspeed Champion
Jag missade typ mer än halva konserten för att kön in till festivalen var så jäkla lång och långsam. Det jag hann se var lite småroligt. De hoppade omkring lite, spelade ledmotivet till Star Wars och lattjade. Men annars så var det rätt segt. OCH VARFÖR HAR HAN PÄLSMÖSSA PÅ SIG??
Mando Diao
Mando brukar ändå var rätt pary, men idag tyckte jag inte att de höll den höga standard de brukar. De spelade för många nya låtar (jag tycker inte om dem lika mycket som de gamla från de två första skivorna) och PÅ TOK för få gamla låtar. Publiken var (där jag stod; längst fram lite åt höger) sjukt lam, men enligt GP så var det röj, antagligen där jag inte stod då. Men det är klart, det är ju Mando det handlar om så de var ändå inte helt åt skogen :)
Franz Ferdinand
Mina små älsklingar. Okej kanske inte riktigt men det var ju typ för dem som jag gick. Det hade varit mycket roligare om de hade spelat lite senare på kvällen så att jag hade fått lite bättre foton, men konserten vär väldigt bra :) Publiken var mer pepp när jag såg Franx på Arvika 06, och jag vill minnas att bandet var snäppet bättre då också.
I princip alla låter jag ville höra spelades: Take Me Out, Outsiders, This Fire, 40 FT och Walk Away osv. De hann även klämma in ett par nya låtar som inte lät helt fel heller och jag ser fram emot den nya skivan.
The National
När jag var 14 fick jag en blandskiva av min dåvarande pojkvän och där fanns det några låtar med The National. Mr November blev en av mina favoriter, så det var grymt kul att höra den gamla låten igen. Jag hade liksom en period då jag lyssnade mycket på dem, men det var några år sedan sist nu. Det blev lite nostalgi över det hela. Lite mysigt sådär, men inte så mycket mer.
Sigur Ros
Egentligen har jag inte lyssnat så mycket på Sigur, men jag tycker de är rätt sköna ibland. Fina ljussättningar hade de och jag kunde inte låta bli att bli kär när de hällde en massa konfetti över mig dessutom. Mys mys.
Broder Daniel
Det här är nostalgi om något. Min fina fiiina BDperiod <3 Jag var kanske inte så über som jag låter, men det var en fin tid då det bara var Henrik Berggren och Jocke Berg som förstod en. När nu bandets rykte på något sätt förvandlats till verklighet när gitarristen Anders hoppade från Angeredsbron, hade de kunnat göra den här spelningen helt magisk, men den kändes mest "hej hopp" (HAHAHA ORDVITSEN!! XDD), som att de inte såg det här som något lika stort som fansen gjorde. Kanske orkade de inte göra något märkvärdigt av det?
Jag hörde någon som skulle gå dit med en tröja där det stod
"Jag puttade Anders" på, haha. Jag tyckte iaf det var sjukt kul, lite som Englaskämten som Jonna höll på med på Arvika, fast 1902874192834 gånger bättre X)
Bäst: No Time For Us, framförd av Henrik, ensam på aukustisk gitarr allra sist.
"Vad sa Anders innan han tog livet av sig?"
"Hej Hopp"
HAHAHA. Puss på mig själv för att jag har sån otroligt bra humor :*
//A
Kommentarer
Postat av: mimmi
jag hade nog dödat för att få höra no time for us
Trackback
