Anneli Andersson

Förlåt, jag har inte gått och lagt mig än. Men jag skulle just städa bort mina julklappar (vi firade lill-jul idag här eftersom att vi ska fira på julafton med pappa)
Men min förundran kvarstår:
Varför får jag alltid böcker av min morbror? 
De enda böckerna jag äger har jag fått. (Okej kanske inte, men Kittyböckerna jag läste när jag var liten räknas inte) Jag läser inte. Förra året fick jag en geografibok med en massa kartor och fakta om världens alla länder, och okej, det kan ju vara bra i nåt skolarbete. Men iår fick jag "1000 places you must see before you die" För det första får bara titeln att känna dig deprimerad och stressad på samma gång, och för det andra: varför skulle jag fara hit och dit genom hela världen bara för att en bok har skrivit att jag måste? Jag kanske låter bortskämd, men det skrämmer mig att folk vet väldigt lite om mig.

Och det bästa är mammas kommentar, som hon kläckte när alla hade gått hem:
"Ja men det var ju en bra present, du som läser så mycket"
Min egen mamma känner inte mig. Jag läser. Böcker då jag måste. Punkt.

Jag konstanterar än en gång att de enda personerna som verkligen känner mig är Malin, Linnea och Erik, även ifall Linnea kanske känner mig allra bäst.
//A