Anneli Andersson

LOV! ÄNTLIGEN LOV! Jag trodde verkligen inte att jag skulle klara av skolan ett tag, men nu när det äntligen är lov känner jag mig mer laddad än någonsin!

Lovet fick dessutom bästa möjliga start. I fredags for jag och min kära klasskamrat Simon iväg till hufudstaden för att se ett av mina absoluta favoritband ever: THE CURE. Jag har typ lyssnat på dem i fem år kanske, och för tre år sedan så kom jag fram till att jag måste se dem live innan jag dör (Eller innan de dör, de är ju trots allt 50+ hela gänget)
När jag fick reda på att de skulle spela i Sthlm så blev jag överlycklig och visste att det här var min chans. I över 100 dagar räknade jag ner i min kalender. Så ni förstår säkert att det här är någonting jag verkligen hade längtat efter.
I lördags blev drömmen sann.

Vi köade i 7,5 timmar utanför Hovet. Träffade trevliga (!) stockholmare och gotlänningar i kön.
När väntan äntligen var över, när Cure äntligen stod på scenen framför MIG, då började jag gråta. Jag grät tre gånger under och en gång efter konserten för att jag var så lycklig. Inte så mycket för att de var så bra egentligen, de är ju som sagt 50 år och är inte direkt så livliga på scen. Men gud vad lycklig jag var. Och gud vad trött jag var efteråt.
Men de hade ändå sina stunder då de var helt magiska. Som när de spelade Pictures of You tex. Helt fantastiskt, men det var nog den enda gången jag grät för att det var så bra. Just Like Heaven var ju också en höjdpunkt, hela Hovet bubblade, dansade och sjöng med. En personlig favorit var Push, jag bara älskar den låten så jag grät lite till för att jag var så lycklig över att de spelade den. Haha.


Robert

Till följd av vårat köande, drog jag på mig en förkylning. Jag kan inte fatta det, inte ens det kan rubba mitt posotiva tänkande jag fått de senaste veckorna. Nu drömmer jag nämligen helt otroligt bra feberdrömmar. Hehe, vi ska inte gå in på vad de handlar om och så men, de är bra.
Okej det är lite dåligt att jag mår asilla och vill spy hela tiden, men jag lever just nu med Robert Smith på näthinnan och jag vill inte sudda ut honom :* Yvigt hår och utsmetat läppstift. Älskar att gitarristen Porl hade en svart tröja, tillräckligt tajt för att man skulle kunna se hans gubb-bröst som hängde. Som tur var stod han på andra sidan scenen, så jag behövde inte se på honom så mycket. Det var inte särskilt fagert kan jag lova.


Robert

Annars har jag inget nytt att rapportera. Pga. mitt fysiska tillstånd så har jag inte varit ute idag alls. Eller jo jag var ute med hunden, men det räknas inte. Jag har suttit inne och kollat på tv och Andra Avenyn. Jag hatar att erkänna det, men jag har blivit lite av en aa-nörd. Jag som skulle bojkotta dendär serien. Men aah, lite Göteborgskärlek har väl ingen dött av :)

Fler bilder från konserten finns här:
http://baddog.bilddagboken.se/
Och det lär komma fler, det där är bara bilder från mitt ena minneskort ;)
Tog sammanlagt ca 1000 bilder, hittade en ny inställning som jag iofs borde ha hittat innan och fick därmed nästan bara skarpa kort (tillskillnad från min gamla inställning då kanske en femtedel av bilderna var skarpa)


Krya på dig Anneli!
Ja det ska jag!
Hejsvejs
//A


Simon