Alla som inte våldtar är dansbandsmän (Mitt besök på Hultsfredsfestivalen)
Jag måste säga att jag varit på en fantastiskt lyckad festival. Framförallt så var det mina kära vänner som ordnade den mysiga stämningen, men jag har också fått se en hel del väldigt bra konserter. Jag ska dra min vecka för er.
TISDAG
Jag, Hanna, Johanna, Anna, Ida och Maria åker till Hultsfred med festivalbussen. 4 timmar senare är vi framme och vi bosätter oss i Marias pojkväns och hans kompisars camp: Camp Gödh (Som Good, fast på göteborgska. "Det är Gödh" kom att bli ett flitigt använt uttryck under fesivalveckan) Den ridderliga Markus kommer och hjälper mig och mina vänner med att bära vår tunga packning.
Med tälten uppsatta, drar festen igång i Camp Gödh med gäster som tex Stekarjesus.
Mot småtimmarna joinar jag Markus när han ska vakta den stora tvskärmen på Udden. Den blev inte snodd.
Hanna upptäcker däremot att hennes bussbiljett hem har försvunnit.
Maria är peppad på bussen
Partymänniskor <3
ONSDAG
När jag vaknar på torsdagen ligger en 20årig Max i mitt och Hannas tält. Det visar sig att han är en grafittimålare från Stockholm som Hanna lurat till vårat fina och ytterst dåliga Telenortält.
Under dagen fortsätter festen i Camp Gödh och denna gång får vi finbesök av Markus och Michael. Senare på dagen hittar vi ett camp med bekanta till "Gödhisar" och där festas det mer. Där finns även en del folk från min skola, som jag lär känna mer. Alla är impade när jag sätter allas namn (ca 15 pers) även ifall de bara har presenterat sig en gång. Jag blir Anneli -namnkunnaren-.
Jag träffar en festlig man i ko-kostym.
Uttrycket "Alla som inte våldtar är dansbandsmän" myntas.
Hannas plånbok blir snodd.
Anna är party
Äkta festivalfrukost <3
Lustig man i ko-kostym
TORSDAG
Det är nu festen blir festival. Jag och Hanna firar med att gå till vårat festcamp #2 (det campet med Schillerskaungarna) Folket där är väldigt trevligt och vi lyssnar och sjunger till Håkan och annan bra musik. Folket där är väldigt trevligt och bjuder mig på lite för mycket vin. Därför är torsdagen lite småluddig.
Ett som är säkert är att vi går och ser Serj Tankian, och att han inte är speciellt bra live. Vi drar sedan vidare till Rage Against the Machine men jag har mitt intresse riktat åt ett annat håll -.-
Jag går tydligen sedan till mitt hemcamp, pratar med Maria om Baffucin och somnar i mitt tält.
Banden jag såg:
Markus Krunegård
Babyshambles
Serj Tanikian
Rage Against The Machine
Partymänniskor
Markus Krunegård
FREDAG
Jag vaknar av att det ligger tre personer i mitt tvåmannatält. Där ligger, förutom jag och Hanna, Christian som jag inte minns alls från gårdagen.
När Hanna vaknar märker hon att hon nästan tappat rösten helt och kan verkligen inte prata. Därför måste vi ränna runt hela området för att leta upp röda korsets tält, vilket tog hur lång tid som helst. När vi väl hittade det så blev vi bara ivägskickade till läkartältet. Det tog ju också en stund att hitta till. Det visar sig att Hanna lider av allvarlig halsfluss.
Våran dragkedja till tältet går under dagen sönder så att vi inte kan stänga det alls. Just då börjar det regna som fan i en halvtimma. Det var likson inte regndroppar, utan "regnklickar" som John senare kom att kalla dem. Lyckligtvis så kunde vi få igen tältet provisoriskt med hjälp av lite kvinnlig list så att det inte regnade in en enda droppe.
Natten tillbringadas i gott sällskap i det gödha Camp Gödh. Här myntas många nya uttryck (Alla heter Stina i Stockholm, shit asså shit osv.) och vi har väldigt trevligt allihopa.
Banden jag såg:
Hästpojken
Billie the Vision & The Dancers
The Hives
LÖRDAG
Det är sista dagen och den nyktra Anneli drar runt på campingen med den packade John från festcampet #2. Men han är trevlig och vi går runt där i flera timmar. Jag får nya batterier av honom också så att jag kan fota de resterande konserterna.
Efter alla spelningar festas det i Camp Gödh igen. Tanken är att vi ska ta till vara på denna sista natt och beslutar oss runt små timmarna för att sätta oss vid sjön och chilla. Där har vi fantastisk utsikt med dimman som sveper förbi och ett alla känner att ett flitigt använt festivalord passar väldigt bra in på vyn: idyll.
Men mot halv 6 blir det för kallt så vi beslutar oss för att gå mot campet igen och sova.
Innan Jesper går och lägger sig, beslutar han sig för att plantera sin basilikaplanta han har gått runt och mumsat på hela festivalen. Han väljer att göra det i mitten av Camp Gödh. Sedan vattnar han den kärleksfullt med sin sista slatt dansk öl och säger högtidligt:
"Året är tjugohundraåtta. Medlemmarna i Camp Gödh anar ett slut på sin trevliga tid på festivalen och väljer därför att plantera den gödha basilikaplantan"
Ett lite fint slut tycker jag.
Banden jag såg:
Blood Red Shoes
Ane Brun
Firefox AK
Tingsek
Håkan Hellström
Anna halsar California White
Blood Red Shoes
Håkan Hellström
SÖNDAG
Ganska trötta vaknar vi, packar ihop våra saker och fäller våra tält. Hannas plånbok återfinns i Marias och Idas tält och därmed har hon fått tillbaka allt hon hade förlorat under veckan, inklusive bussbiljetten som hon nu har tre utav. (Hon fick dem av en massa av snälla främlignar + att hon köpte en) Det enda hon inte fått tillbaka är rösten.
Trötta men glada, men lite sorgsna ändå linkar vi mot festivalbussen. Jag träffar en ful kille som jag inte ville träffa och tillslut får vi sätta oss på bussen.
Det jag längtar efter mest är en dusch i ett riktigt badrum, en riktig säng och ett glas iskall mjölk.
Med blandade känslor åker vi ifrån det skitigaste stället på jorden.
//A
Ps. Haha, kom du hit för att läsa om alla pinsamma saker jag gjort, som jag sa på min bilddagbok? Det var nog mest ett litet trick att få dig hit ;)
TISDAG
Jag, Hanna, Johanna, Anna, Ida och Maria åker till Hultsfred med festivalbussen. 4 timmar senare är vi framme och vi bosätter oss i Marias pojkväns och hans kompisars camp: Camp Gödh (Som Good, fast på göteborgska. "Det är Gödh" kom att bli ett flitigt använt uttryck under fesivalveckan) Den ridderliga Markus kommer och hjälper mig och mina vänner med att bära vår tunga packning.
Med tälten uppsatta, drar festen igång i Camp Gödh med gäster som tex Stekarjesus.
Mot småtimmarna joinar jag Markus när han ska vakta den stora tvskärmen på Udden. Den blev inte snodd.
Hanna upptäcker däremot att hennes bussbiljett hem har försvunnit.
Maria är peppad på bussen
Partymänniskor <3
ONSDAG
När jag vaknar på torsdagen ligger en 20årig Max i mitt och Hannas tält. Det visar sig att han är en grafittimålare från Stockholm som Hanna lurat till vårat fina och ytterst dåliga Telenortält.
Under dagen fortsätter festen i Camp Gödh och denna gång får vi finbesök av Markus och Michael. Senare på dagen hittar vi ett camp med bekanta till "Gödhisar" och där festas det mer. Där finns även en del folk från min skola, som jag lär känna mer. Alla är impade när jag sätter allas namn (ca 15 pers) även ifall de bara har presenterat sig en gång. Jag blir Anneli -namnkunnaren-.
Jag träffar en festlig man i ko-kostym.
Uttrycket "Alla som inte våldtar är dansbandsmän" myntas.
Hannas plånbok blir snodd.
Anna är party
Äkta festivalfrukost <3
Lustig man i ko-kostym
TORSDAG
Det är nu festen blir festival. Jag och Hanna firar med att gå till vårat festcamp #2 (det campet med Schillerskaungarna) Folket där är väldigt trevligt och vi lyssnar och sjunger till Håkan och annan bra musik. Folket där är väldigt trevligt och bjuder mig på lite för mycket vin. Därför är torsdagen lite småluddig.
Ett som är säkert är att vi går och ser Serj Tankian, och att han inte är speciellt bra live. Vi drar sedan vidare till Rage Against the Machine men jag har mitt intresse riktat åt ett annat håll -.-
Jag går tydligen sedan till mitt hemcamp, pratar med Maria om Baffucin och somnar i mitt tält.
Banden jag såg:
Markus Krunegård
Babyshambles
Serj Tanikian
Rage Against The Machine
Partymänniskor
Markus Krunegård
FREDAG
Jag vaknar av att det ligger tre personer i mitt tvåmannatält. Där ligger, förutom jag och Hanna, Christian som jag inte minns alls från gårdagen.
När Hanna vaknar märker hon att hon nästan tappat rösten helt och kan verkligen inte prata. Därför måste vi ränna runt hela området för att leta upp röda korsets tält, vilket tog hur lång tid som helst. När vi väl hittade det så blev vi bara ivägskickade till läkartältet. Det tog ju också en stund att hitta till. Det visar sig att Hanna lider av allvarlig halsfluss.
Våran dragkedja till tältet går under dagen sönder så att vi inte kan stänga det alls. Just då börjar det regna som fan i en halvtimma. Det var likson inte regndroppar, utan "regnklickar" som John senare kom att kalla dem. Lyckligtvis så kunde vi få igen tältet provisoriskt med hjälp av lite kvinnlig list så att det inte regnade in en enda droppe.
Natten tillbringadas i gott sällskap i det gödha Camp Gödh. Här myntas många nya uttryck (Alla heter Stina i Stockholm, shit asså shit osv.) och vi har väldigt trevligt allihopa.
Banden jag såg:
Hästpojken
Billie the Vision & The Dancers
The Hives
Johnossi
HIM
Hästpojken
Billie the Vision and the Dancers
Howlin' Pelle
HIM
Hästpojken
Billie the Vision and the Dancers
Howlin' Pelle
Det är sista dagen och den nyktra Anneli drar runt på campingen med den packade John från festcampet #2. Men han är trevlig och vi går runt där i flera timmar. Jag får nya batterier av honom också så att jag kan fota de resterande konserterna.
Efter alla spelningar festas det i Camp Gödh igen. Tanken är att vi ska ta till vara på denna sista natt och beslutar oss runt små timmarna för att sätta oss vid sjön och chilla. Där har vi fantastisk utsikt med dimman som sveper förbi och ett alla känner att ett flitigt använt festivalord passar väldigt bra in på vyn: idyll.
Men mot halv 6 blir det för kallt så vi beslutar oss för att gå mot campet igen och sova.
Innan Jesper går och lägger sig, beslutar han sig för att plantera sin basilikaplanta han har gått runt och mumsat på hela festivalen. Han väljer att göra det i mitten av Camp Gödh. Sedan vattnar han den kärleksfullt med sin sista slatt dansk öl och säger högtidligt:
"Året är tjugohundraåtta. Medlemmarna i Camp Gödh anar ett slut på sin trevliga tid på festivalen och väljer därför att plantera den gödha basilikaplantan"
Ett lite fint slut tycker jag.
Banden jag såg:
Blood Red Shoes
Ane Brun
Firefox AK
Tingsek
Håkan Hellström
Anna halsar California White
Blood Red Shoes
Håkan Hellström
SÖNDAG
Ganska trötta vaknar vi, packar ihop våra saker och fäller våra tält. Hannas plånbok återfinns i Marias och Idas tält och därmed har hon fått tillbaka allt hon hade förlorat under veckan, inklusive bussbiljetten som hon nu har tre utav. (Hon fick dem av en massa av snälla främlignar + att hon köpte en) Det enda hon inte fått tillbaka är rösten.
Trötta men glada, men lite sorgsna ändå linkar vi mot festivalbussen. Jag träffar en ful kille som jag inte ville träffa och tillslut får vi sätta oss på bussen.
Det jag längtar efter mest är en dusch i ett riktigt badrum, en riktig säng och ett glas iskall mjölk.
Med blandade känslor åker vi ifrån det skitigaste stället på jorden.
//A
Ps. Haha, kom du hit för att läsa om alla pinsamma saker jag gjort, som jag sa på min bilddagbok? Det var nog mest ett litet trick att få dig hit ;)
Kommentarer
Trackback
