Anneli Andersson

En konstig sak hände mig på bussen häromdagen.
Det här är scenariot:

Jag sitter på bussen med Bessie på väg mot dagiset i Mölndal.
Ett av många problem med att åka buss med hund är att det alltid kommer fram någon "trevlig" tant och pratar om sin hund som heter Soya och gillar spagetti, tycker om att bli kliad bakom örat men inte gillar främlingar.
För det första har jag inte bett om att få veta något alls om Soya. Jag är totalt ointresserad av att höra om vad det är för ras och vad hon gillar osv. För det andra så betyder det inte automatiskt att jag vill prata med hundägande gamla tanter bara för att jag råkar ha en hund med mig. Jag vill lyssna på musik och halvsova på bussen (Jag har ett fruktansvärt morgonhumör om jag inte blir behandlad med silkesvantar)
Jag vill framför allt inte prata med den här tanten som nu sätter sig bredvid mig och Bessie vid barnvagnsplatsen.

*Tanten sätter sig och jag drar undan Bessie från henne eftersom att alla kanske inte vill komma till jobbet helt håriga och lukta hund*
Tant ~50 år: "Nej nej det är ingen fara. Jag har själv hund"
Anneli: *Neeeeej nu börjas det*
"Jaha."
*Låter Bessie nosa på påsen som hon har ställt mellan fötterna*
Tant: "Hehe, jag har ju lunchen där i påsen. Räkmackor."
Anneli: "Ja då förstår jag att hon är så intresserad."
Tant: "Eller så känner hon att jag har mens. Hundar kan känna sånt du vet"

O__________o
Okej:
Jag vill inte veta om du har hund
och jag vill definitivt inte veta om du har mens!!
En del vet verkligen inte var gränsen för privatliv går.
Hu. Lite som svettanten på Valand.

Jag hoppas att jag inte blir lika äcklig när jag blir gammal.
//A