Tågluffen del V: Paris

Ah, Paris!
Eftersom att vi inte ville ha ett till hostel med bed bugs såg vi till att boka ett riktigt hotell i Paris, eftersom att vi hade hört att hostellen i staden var i dåligt skick generellt, och dyra. Vi hittade faktiskt ett hotell i ett fint område som inte kostade så mycket mer än hostellet i Amsterdam, och receptionisten var snygg och väldigt pratglad (han ringde ner en av oss för att han ville småprata)





Hanna var sjuk och låg på hotellet och jag och Linnea turistade oss.




Jag var lite smått i extas när vi värmade oss Eiffeltornet. Den där stora, ståtliga byggnaden som man annars alltid bara har sett på bild.




När vi kom till Eiffeltornet var det en kille som försökte ta livet av sig. Vi fick aldrig reda på hur det gick, vi stod där ett tag för att ta reda på det men eftersom att det aldrig hände något ledsnade vi och gick.




Jag var lite trött på alla som tog likadana bilder på sig själva framför eiffeltornet ;)




Typ som den här... Vi fick fota hur många sånna här bilder som helst åt andra, och tillslut ville vi ha en likadan ändå.




Åh <3




Trötta efter flera timmars vandring satte vi oss på en restaurang med okej priser på maten, men upptäckte, tyvärr försent, att drickan däremot kostade ca 80 kr.




Söt tunnelbanereklam




Ja du ser ju vad det här är för en butik. Vi var inte omtyckta av den gamla damen som jobbade där inne för att 1: Det syntes antagligen på oss och på våra kläder att vi inte var intresserade av att köpa något 2: Vi pratade inte franska och 3: Vi rörde vid kläderna!! HERREGYYD! Man fick tydligen inte göra det :P Hahaha 




Louvren var stängd! på en tisdag!!














Längs floden fanns det en massa sånna här bokstånd, och de var ju så himla gulliga :)




En sketadyr, men asgod, restaurang med sand på golvet och en snäll bulldog.




Notre Dame




Esmeralda & Quasimodo




Ett annat äventyr vi hamnade på var när jag och Linnea kände för att ta en promenad utan att veta vart vi skulle hamna. Och vi hamnade i ett getto. Med inte en enda blond människa så långt ögat kunde nå, och självklart blev de väldigt exalterade när superblondinen Linnea kommer dit. Lite för exalterade faktiskt, de förföljde oss (men vi låtsades inte om dem) och tillslut tog de tom på Linnea! Inte okej! Vi tog närmsta t-bana hem till hotellet igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0