Skaune
Heihei som man säger på skånska.
Idag har jag haft min första förläsning! Jag gick in i byggnaden där medie och kommunikationskunskapen* skulle vara, men det visade sig att de just idag skulle vara i geovetarcentrum. Tack. Men jag hittade en annan vilsen själ att slå följe med och vi kom en kvart försenade.
Jag måste ändå poängtera att trots det höga nyhetsvärdet i mitt föregående inlägg, så har ingen kommenterat. Lite som min föreläsare idag: när det inte var någon som svarade på hans frågor så ropade han "Hallåååe hörrs jaug??" på klingande skånska. På samma sätt känner jag "Hallåå ellar, är det någon som läser min blogg änna?"
Härlig var han. Eller nej inte riktigt, han hade ett sånt där ordticks ni vet, som man kan få ibland när man står och ska prata inför en stor grup. Jag tex säger lite tyst "eeh" mest för att jag är lite osäker och vet inte riktigt vad jag ska säga härnäst. Men han, han pratar såhär:
"JAU, och äerr deit naugon soum veit vem deit häerr äerr? Hallåååe, hörrs jaug? Jau, deit äerr rriktigt. Deit äerr Guytenberrrg. ÖÖÖÖÖH.. Han vaur jy käend förr att han kom påu huyr man kunde trrycka buckerr. ÖÖÖÖÖH.."
Och just det där ÖÖÖÖH är väldigt djupt och blir därför väldigt tydligt, eftersom att han annarws inte pratar så mörkt. Och sen pratade han lite om att tack vare boktryckarkonsten så kunde vi nu få ett standardiserat språk, med grammatik och stavningsregler, vilket gör att vi idag inte kan se om en författare är från Skåne eller Norrland. Men ja, ni såg ju genast nu när jag härmade honom att han var skåning.
Ja, och nu vet jag inte riktigt om jag hade något mer att berätta. bilder har det liksom inte blivit några heller. Känner mig lite ensam här i skåneland eftersom att jag inte känner någon, och Monica är ju trevlig och såär men faan vad hon tjötar. Och ryskan, Lena... Verkar inte vara min stajl riktigt. Hon pluggar dessutom väldigt mycket och befinner sig till största delen av tiden på sitt rum. Och så saknar jag Kristoffer jättejättejättemycket. Sådär så att jag börjar gråta varje gång jag tänker på honom. Det känns tom smärtsamt att redigera berlinbilderna, men jag ska försöka få det gjort ikväll nu när jag ändå inte har något direkt att göra.
Ja okej det får bli en vacker bild på mig tagen nyligen på mitt rum:
Hei hei
*För att förtydliga: Jag läser alltså än sålänge medie och kommunikationsvetenskap, men jag hoppas på att komma in på reserv på personlighets och utvecklingspsykologi (varför har alla mina kurser så långa och jobbiga namn?)
Idag har jag haft min första förläsning! Jag gick in i byggnaden där medie och kommunikationskunskapen* skulle vara, men det visade sig att de just idag skulle vara i geovetarcentrum. Tack. Men jag hittade en annan vilsen själ att slå följe med och vi kom en kvart försenade.
Jag måste ändå poängtera att trots det höga nyhetsvärdet i mitt föregående inlägg, så har ingen kommenterat. Lite som min föreläsare idag: när det inte var någon som svarade på hans frågor så ropade han "Hallåååe hörrs jaug??" på klingande skånska. På samma sätt känner jag "Hallåå ellar, är det någon som läser min blogg änna?"
Härlig var han. Eller nej inte riktigt, han hade ett sånt där ordticks ni vet, som man kan få ibland när man står och ska prata inför en stor grup. Jag tex säger lite tyst "eeh" mest för att jag är lite osäker och vet inte riktigt vad jag ska säga härnäst. Men han, han pratar såhär:
"JAU, och äerr deit naugon soum veit vem deit häerr äerr? Hallåååe, hörrs jaug? Jau, deit äerr rriktigt. Deit äerr Guytenberrrg. ÖÖÖÖÖH.. Han vaur jy käend förr att han kom påu huyr man kunde trrycka buckerr. ÖÖÖÖÖH.."
Och just det där ÖÖÖÖH är väldigt djupt och blir därför väldigt tydligt, eftersom att han annarws inte pratar så mörkt. Och sen pratade han lite om att tack vare boktryckarkonsten så kunde vi nu få ett standardiserat språk, med grammatik och stavningsregler, vilket gör att vi idag inte kan se om en författare är från Skåne eller Norrland. Men ja, ni såg ju genast nu när jag härmade honom att han var skåning.
Ja, och nu vet jag inte riktigt om jag hade något mer att berätta. bilder har det liksom inte blivit några heller. Känner mig lite ensam här i skåneland eftersom att jag inte känner någon, och Monica är ju trevlig och såär men faan vad hon tjötar. Och ryskan, Lena... Verkar inte vara min stajl riktigt. Hon pluggar dessutom väldigt mycket och befinner sig till största delen av tiden på sitt rum. Och så saknar jag Kristoffer jättejättejättemycket. Sådär så att jag börjar gråta varje gång jag tänker på honom. Det känns tom smärtsamt att redigera berlinbilderna, men jag ska försöka få det gjort ikväll nu när jag ändå inte har något direkt att göra.
Ja okej det får bli en vacker bild på mig tagen nyligen på mitt rum:
Hei hei
*För att förtydliga: Jag läser alltså än sålänge medie och kommunikationsvetenskap, men jag hoppas på att komma in på reserv på personlighets och utvecklingspsykologi (varför har alla mina kurser så långa och jobbiga namn?)
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jau, skåene äj fent.
Okej, jag är lita dålig på att stava skånska som jag är på att prata det.
Förstår att det känns lite tomt än så länge, men du har ju bara gått i skolan i två dagar än så länge och du flyttar ju snart in på internat. Där kommer de inte undan din närvaro ;)
Låter dock som att ÖH-mannen kan vara en trevlig, om ändock lite jobbig prick som förgyller din vardag.
Många pussar från JJJJÖTTEBORRRRRG <3
(Gbg kan jag faktiskt stava på göteborska, haha.)
Trackback
