Anneli Andersson

Haha, alla älskar min nya bebis.

Lenne
Killen på spårvagnen, vars blick var fastklistrad på kameran när han for förbi.
Tjejen på busshållplatsen, som inte kunde låta bli att snegla
Killen på Expert, som blev eld och lågor när han fick höra att jag hade en Holga.

Nu har jag också lämnat in min första film till framkallning samt köpt tre nya rullar. Jag vet inte om jag vågar fota något mer innan jag fått bilderna än dock, för jag vill se om det är något jag gör fel, eller om jag kan göra dem bättre (=mer psykadelsika, haha) Den nionde ska jag hämta bilderna så tills dess får vi hålla oss.
De allra flesta har aldrig hört talas om Holga, men de som har är väldigt intresserade av allt som har med dessa plastkameror att göra.
Men jag blev lite förvånad att personalen på Japan Photo var så opålästa. En av dem visste inte vad 120film var, en annan hade aldrig sett en Holga innan, en tredje visste inte hur man tog ut 120film (som tom jag vet hur man gör) God, jag hoppas att de vet hur man framkallar den O___o
Eftersom att filmen var slut på Japan Photo så gick jag till Expert istället. De var till min förvåning mer... proffsiga.

"Hej hej, säljer ni 120film?"
"Javisst, vad hade du tänkt dig förnågon?"
"Eh... Färg?"
"Någon speciell ljuskänslighet du hade tänkt dig?"
"Nae.. 200 blir väl bra"
"Det är inte till en Holga eller så?"
"Jo faktiskt" *Anneli ler stort och stolt*
" JA MEN GUD VAD TREVLIGT! Då måste du ha 400, annars blir det för mörkt"
"Jasså, jag trodde att det var 200 på min förra film men det kanske det inte var då"
"Nej det var det nog inte. Men HOLGA, det är fina grejer det! Jag har själv en och blablabla" osv osv

Haha <3 Jag tycker om att jag är fetaste rookien, jag har ju för fasen knappt rört en analog kamera innan :D
Puss på mig själv :D
//A



Erik dricker kaffe

Häromdagen fick jag min Holga (Den är sjukt vacker <3<3<3<3) och idag tog jag med mig den till skolan för att fota lite. Folk fattar inte riktigt grejen med gamla kameror som tar asdåliga bilder, och jag förstår dem, men när jag förklarade för dem att bilderna blir helt psykadeliska så såg de ut att förstå min entusiasm lite iaf.

Psykadelisk var också ordet jag använde för att få Lenne och Hanna att förstå vilken sinnesstämmning de skulle ha framför kameran. Helt gaalna nattbilder blev det säger jag bara. Färgblixt + dubbelexponering = Kameraorgasm. Imorgon ska jag framkalla bilderna (59 kr och inte 260 som någon sa till mig) och köpa mer film.
Kolla in här för att förstå hur psykadeliska holgabilder kan vara:
http://www.lomography.com/holga/galleries



Aja
pusshej
//A

När jag klev på 58an igår valde jag att sätta mig bredvid en kille som satt och bläddrade i en färggrann bok. Jag kände genast igen typen av bilder: Det var Holgabilder. När han vände blad kunde jag bekräfta min misstanke då jag hann se att det stod HOLGA över hela framsidan.
Holga är en gammal analog plastkamera (även linsen är i plast) som ger färgstarka, vinjetterade bilder. Skärpan är lite sissådär, färgerna flyter ihop, man kan fota med dubbelexponeringar, kamerahuset läcker in ljus osv. Dessutom kan man skruva på fisheyelinser och olika filter och använda sig av färgblixtar. Så sjuukt coolt. Allt blir helt surrealistiskt.
Jag har gått runt ett tag och funderat på att skaffa mig en såndär kamera, och när jag hamnade bredvid den här coola killen bestämde jag mig. Jag blev ännu mer säker på min sak när hans kompisar klev på bussen och han visade upp sin nyinköpta holgakamera. En RÖD dessutom. Så sjukt snygg, jag har bara sett den i svart innan.

Så idag kollade jag runt lite på nätet och hittade ett startpaket med den röda 120CFNkameran, film, batterier och den där boken han satt och bläddrade i för 729 kr på kaffebrus. Jag bara måste ha.
Det är dags att skaffa ett syskon till min Polaroid 636, min första bebis.
//A

Jag sitter på busshållplatsen och har sådär tråkigt som man bara kan ha när man väntar på bussen. Då hör jag hur det plingar till i min ficka. Ett ljud som får mig att fyllas av förhoppningar. Det är ljudet av min mobiltelefon som vill tala om för mig att jag fått ett sms. Vem är det som älskar mig så mycket att de skickar ett sms? Är det Malin? Eller Lenne kanske? Erik? Har de fått någon jättebra idé som de bara måste få ur sig? Jag måste ta reda på det.
Jag tar upp mobilen och ser till min besvikelse att det inte är Mallan, Erik eller Lenne som smsat mig. Det är Telia som älskar mig. De älskar mig så mycket att de bara måste berätta om sitt nya erbjudande. Jippie.

Jag sitter hemma vid datorn och surfar runt lite tills jag får den briljanta idén att logga in på min bilddagbok. När jag kommer in ser jag att min kommentarssymbol blinkar. Jag vet direkt vad det betyder: Jag har fått en kommentar. Jag börjar såklart undra vem det är som slogs av en tanke när denne såg mina bilder. Antagligen är det Lenne eller Mallan, men tänk om det är en snygg kille som tycker om mina bilder, eller kanske en proffsfotograf?
Nej det är såklart ingen snygg kille som tycker om mina bilder som kommenterat min fina bild på bessie, DET ÄR PARLINO SOM VILL INFORMERA MIG OM DERAS ERBJUDANDEN. Användaren MrsEmma91 tycker tydligen det är okej att spamma folk och ge dem falska förhoppningar. Men det är det fan inte.

När jag sedan loggar in på bloggen så ser jag att en Camillanågonting har kommenterat ett inlägg. Jag fylls återigen med hopp. Men återigen krossas de då jag läser hennes kommentar. Hon vill bara göra reklam för sin blogg. Den är dessutom urusel, men hon tycker ändå att jag ska ställa en fråga i hennes frågestund.

Jag kan hantera vanlig reklam, men när det blir sådär att de skickar mig ett personligt meddelande, som sms eller en kommentar då blir jag sur
Bajs i rumpan.
//A