Anneli Andersson

Idag när jag var på biblioteket slogs jag av att alla bibliotekarier var så... biblioteksaktiga. Alla har glasögon och beiga koftor, gammalmodiga frisyrer, och är sissådär 60 år gamla. You gotta love it.

Appropå gamlingar måste jag säga att våran naturkunskapslärare är så sjukt söt. Jag kan inte låta bli att älska folk som verkligen är insatta i sina intressen, och våran lärare är verkligen naturnörd bigtime. Det bästa han vet är att vandra ute i skogen och kolla på olika fåglar och årets höjdpunkt är när han får ta sina elever ut till Slottskogen och visa dem alla olika sorters träd som finns där. Denna spännande dag är idag.
Han möter upp oss på spårvagnshållplatsen iförd sina naturgröna kläder och fotriktiga vandringsdojor. Det är ju ganska kuperat där runt om i skogarna i Slottskogen, men jag tänker att han nog pinnar på bäst av alla som en äkta hurtbulle (måste vara för att alla röker så fruktansvärt i klassen) ;P Med en sorgsen blick pekar han så på en stubbe och säger beklagligt på sin grova göteborgska att här stod minsann en riktigt fin gran en gång i tiden (han har gått den här skogsrundan med sina treor varje år i 25 år) men nu har den dött av försurningen. Man ser verkligen hur ledsen han är för att hans bästa vän har gått bort och det är så.... <33 Han är fin han.  Så när han står där och pratar om hur dåligt det är med försurning som tar oskyldiga granars liv så avbryter han plötsligt sig själv och utbrister "Oh nu sitter det en nötväcka där uppe! Hör så vackert den sjunger!"

Alltså.. <3
//A



Bengan i tidningen<3

Här sitter man
med ett fånigt leende på läpparna,
men gud vad jag älskar det.

Det är verkligen sommar på riktigt nu. Idag var det 28 grader ute och jag stod inne på donken och gjorde glass åt alla semesterfirare i nio timmar. Det var så sjuukt varmt och alla i kassan undrade varför de egentligen tog det här jobbet. Jag trodde att jag skulle dö lite och det gjorde jag också. Men mest av skratt för att alla i kassan var hungriga, törstiga, trötta och dyblöta av svett så vi orkade inte göra mycket annat än att flamsa. Jag älskar när jag och Vicki drar skämt med kunderna som de inte fattar <3 Haha. Jag älskar när jag internskämtar med mig själv på jobbet <3
Igår åkte jag och Erik (han körde såklart) till Röda Sten och fikade. Det var över 20 grader fastän klockan blev mycket och utsikten är ju att dö för. Det är nog en av mina favoritplatser i Göteborg tror jag, iaf på sommaren.
Aja, just nu håller jag på att städa (Eller ja okej inte precis just nu för jag unnade mig en liten paus) för imorgon kommer det bästa folket hit på middag :) Jag ska göda dem allihopa så att de blir riktigt feta. Om det är varmt och inte regnar och sånt så blir det väl balkonghäng med kladdkaka, 28903592038 kuddar, madrasser och filtar på kvällen också, det kan inte slå fel. Kanske lite vin också? Vi får se :)
//A



Erik med sin pepsi på Röda Sten


Fin kväll vid älven <3

Tiden kan aldrig gå så långsamt som när man bara jobbar fyra timmar. Man vet liksom att man inte ska jobba så länge, så man kollar på klockan hela tiden och räknar ner timmar och minuter tills man ska sluta. Då är det tur att det finns människor som förgyller ens vardag. De behöver inte göra något speciellt, bara finnas, eller beställa en Mc Flurry Daim på knagglig engelska som en supersöt fransk kille gjorde idag.
Han fick en extra stor glass bara för att jag blev så glad.
//A

Någongång i tvåan skulle vi skriva dikter i svenskan och jag och tre vänner bestämde oss för att skriva en stafettdikt. Ni vet, man skriver en halv mening, sedan viker man undan det man skrivit och låter nästa person skriva klart meningen. Tillslut får man en väldigt fantasifull dikt.
Denna kallar vi

Glassen
En dag när jag vaknade
upptäckte jag til min förskräckelse
att mormor låg i frysen.
Åh vad jag älskar glass!
Den var stor och rund,
som en naken gubbe
som ofta brukar klia sig
i en mörk spiral som
dansar likt en kattfisk
på Nickelodeon med
för mycket grädde i magen.

//A

Satt just och tänkte på att alla killar jag ens tittar åt är musikaliska. Seriöst, min första riktigta pojkvän, Johan, gick musikklass i högstadiet och var väldigt duktig på gitarr. Markus är duktig på bas (Jag måste erkänna att bas är coolare än gitarr, men piano är faktiskt det finaste instrumentet) Jag har kommit på mig själv att jag verkligen beundrar folk som kan spela piano, bara för att jag själv inte kan fastän jag försöker lära mig (okej jag anstränger mig inte jättemycket)
Jag undrar om detta är någon konstig slump, eller om jag omedvetet sållar bort killar som inte har denna musikaliska begåvning? Jag skulle väl lika gärna kunna bli kär i en kille som är jätteduktig på att fotografera eller? Eller dansa? Okej, det finns inte jättemånga personer i min närhet som varken fotar seriöst eller dansar, men om det hade funnits, så vet jag inte om det hade varit lika attraktivt som musikalitet.
Det kanske är så att jag tycker mer om musikaliska killar för att de kan något jag verkligen inte kan? Foto och dans kan jag ju liksom hyffsat. Jag vet inte.
Jag vet inte varför ni skulle vilja läsa det här heller, det var bara en tanke jag slogs av >_____<

Jag är en gåta för mig själv.
//A